Alice Bailly var en schweizisk konstnär som rörde sig fritt mellan fauvism, kubism, futurism och dadaism utan att riktigt tillhöra någon av dem. Efter studier i Genève flyttade hon 1904 till Paris, där hon kom nära den europeiska avantgardescenen och började utveckla ett eget bildspråk med starka färger, geometriska former och en nästan musikalisk känsla för rytm och rörelse. Hennes verk ställdes ut på Salon d’Automne och Salon des Indépendants tillsammans med några av tidens mest radikala konstnärer.

När första världskriget bröt ut återvände Bailly till Schweiz och skapade sina berömda “ullmålningar”, där färgade garntrådar ersatte penseldrag och gav målningarna en ovanlig taktilitet. Hon fortsatte experimentera hela livet och blev en viktig figur inom schweizisk modernism. 1936 fick hon uppdraget att måla stora väggmålningar för teatern i Lausanne, ett arbete som slet hårt på hennes hälsa. Två år senare dog hon i tuberkulos, 65 år gammal.