Ivar Arosenius föddes med ärftlig blödarsjuka, vilket kom att påverka hela hans liv. Läkarna ordinerade honom alkohol för att hålla blodet flytande, god mat och långa promenader.

Hans studier var splittrade; Valands målarskola, Konstakademien i Stockholm, Konstnärsförbundets skola. Inget passade honom riktigt. I stället formades han av resor till München och Paris, av den vilda värmlandsnaturen, och av ett djupt intresse för italienskt renässansmåleri. Ur det skapade han något helt eget – en bildvärld, barnslig på ytan, men med avancerat konstnärligt arv.

Hans genombrott kom hösten 1908, med en utställning på Valand. Han var då bosatt i Älvängen med sin hustru Ida och dottern Eva, kallad Lillan, vilken förekommer i många av hans motiv. Det var en lycklig och produktiv period. Han målade på husets innerdörrar, skapade sina klassiska bilderböcker där han lät Lillan ge sig ut på hisnande äventyr.

Nyårsnatten 1908 till 1909 fick han en lättare halsinfektion, nästa dag förvärrades den, och på kvällen föll han plötsligt ihop. Ett blodkärl i halsen hade brustit och på grund av blödarsjukan ledde detta till hans allt för tidiga bortgång. Kattresan gavs ut postumt, och hans definitiva genombrott kom efter hans död. Ivar Arosenius blev endast trettio år gammal.